Vid Barn- och utbildningsnämnden möte i november så lämnade jag in ett ledamotsinitiativ om att öppna upp nämndens möten för allmänheten. Men detta yrkade Arne Augustsson ( C ) avslag på vilket också blev det bekväma utfallet för majoriteten i nämnden. När Arne fick frågan om orsak till hans begäran så valde han att inte svara.

Men detta är inte bara ett flagrant svek mot öppenhet och transparens, det är också en storslagen uppvisning i ironi. Denna nämnd, som borde vara ett föredöme i demokratisk öppenhet, har istället valt att kasta en mörk slöja över sina handlingar. Det är som om de säger till allmänheten: ”Vi står för utbildning och upplysning, men bara bakom stängda dörrar.”

Att fatta detta beslut är en kritisk miss i ett samhälle där insyn och medborgarnas deltagande i politiska processer är avgörande. Det är som att nämnden frivilligt väljer att spela huvudrollen i en tragikomisk pjäs där temat är ”Demokrati – men inte för er.” Att hålla möten hemliga i en nämnd som hanterar utbildningsfrågor är inte bara en ironi, det är ren och skär absurditet.

Genom att avvisa detta initiativ, visar majoriteten en skrämmande brist på mod. Vad är ni så rädda för? Att allmänheten ska få insyn i era beslut? Att offentligt granska och ifrågasätta era åtgärder? Det är som att säga att man tror på demokrati, så länge den inte är alltför besvärlig eller kräver att man faktiskt står till svars för sina handlingar.

Avslaget är inte bara en förlorad möjlighet för transparens, det är en skamfläck på nämndens rykte. Det skickar ett tydligt meddelande till medborgarna: ”Vi vet bäst, och ni behöver inte veta vad vi gör.” I en tid då förtroendet för politiska institutioner är skörare än någonsin, är detta ett djupt oansvarigt och ironiskt beslut som bör mötas med bestörtning och kritik.