Tänk att det i vårt Laxå utspelar sig en verklighet fylld av ironi och motsägelser. Som vi, vid det här laget, vet så har majoritetens motsvarighet till Tuffe-Uffe ambitiöst förkunnat visionen: att inom några år ha ”Sveriges bästa skola”. En vision som skimrar av framtidshopp och strävan efter akademisk excellens. Men, paradoxalt nog, verkar en betydelsefull dag skina med sin frånvaro i skolornas kalender – Nobeldagen.
Nobeldagen, en dag då världens blickar, på ett positivt sätt riktas mot Sverige, en dag då vi firar mänskliga prestationer inom vetenskap, litteratur och fred. Det är en dag som symboliserar kunskapens kraft, nyfikenhetens betydelse och vetenskapens möjligheter. För en skola som strävar efter att vara landets bästa, borde denna dag vara höjdpunkten; en möjlighet att inspirera, utbilda och hylla de värden som Nobelpriset står för.
Men i skolan ekar tystnaden. Det finns ingen glimt av de inspirerande föreläsningar, inga tematiska projekt eller diskussioner om Nobelpristagarnas bidrag till världen. Denna avsaknad av firande står i skarp kontrast till den högtflygande visionen om excellens. Det är som om skolorna har missat en gyllene möjlighet att andas liv i sina ord och visioner.
Denna ironi är inte bara en missad möjlighet; det är en spegelbild av en bredare utmaning. Att proklamera en vision om storhet är en sak, men att verkligen leva upp till den kräver handling och engagemang. En vision blir verklig genom de små stegen, genom att omfamna varje tillfälle som kan inspirera och utbilda unga sinnen. Att ignorera Nobeldagen är som att förbise en viktig del av det pussel som utgör en utbildning i världsklass.
För att majoriteten verkligen ska kunna uppnå sin vision om att bli ”Sveriges bästa skola” krävs mer än höga ideal. Det krävs en konkret plan för att integrera dessa ideal i varje aspekt av skolans verksamhet, inklusive att hylla och lära av händelser som Nobeldagen. Fram tills detta sker, kommer visionen om en akademisk utopi att förbli just det – en vision, och inte verklighet.
Jag vill bara informera om att jag kommer att fortsätta att vara en jobbig djävul mot majoriteten. Jag kommer inte att sluta ifrågasätta och utmana till dess att de kan påvisa att vi verkligen har ”Sveriges bästa skola”. Vår utbildning är avgörande för våra barn och ungdomar, och jag kommer att fortsätta kämpa för dess förbättring.
