Centralskolans placering på plats 34 i Sverige över skolor med flest upplysningar om missförhållanden till Skolinspektionen belyser ett akut behov av förändring och omvärdering av utbildningsmålen i kommunen. Denna utmanande position kastar en skugga över de styrande partierna i kommunen, bestående av Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet, och ställer frågor om deras ledarskap och prioriteringar.
Det finns en tendens att måla upp en idealbild av ”Sveriges bästa skola”, en vision utan förankring. Men denna strävan efter perfektion kan ibland skymma sikten för det som verkligen behövs – en solid, trygg och fungerande skola. Det är dags att skrota dessa överdrivna ambitioner om att vara bäst och istället rikta in sig på att bygga en bra skola, vilket är mer än gott nog.
De problem som uppdagats genom de många upplysningarna om missförhållanden kräver en realistisk syn på situationen. Det handlar om att säkerställa tillräckliga resurser, stärka elevhälsan, förbättra pedagogiska metoder och underhålla skolans fysiska miljö. Det är genom sådana konkreta åtgärder som en verklig skillnad kan uppnås, istället för att jaga efter en ouppnåelig idealbild.
För att komma till rätta med dessa problem måste de styrande i Laxå agera beslutsamt. De behöver engagera sig i en transparent och målinriktad dialog med lärare, föräldrar och elever, för att förstå deras behov och utmaningar. En sådan dialog kan hjälpa till att identifiera kärnproblemen och underlätta utvecklingen av hållbara och praktiska lösningar.
Jag kommer att fortsätta uppmärksamma och uppskatta de lärare som dagligen bemöter utmaningarna för att förse våra barn med en utbildning av hög kvalitet. Dessa pedagogers engagemang och dedikation är fundamentala, och det är genom deras ansträngningar som våra barn kan utvecklas och blomstra i en säker och stödjande miljö. Att satsa på och stödja dessa lärare är avgörande för att inte bara uppnå goda skolresultat, utan också för att skapa en utbildningsmiljö där varje elev ges möjligheten att nå sin högsta potential.
Passar även på att betona riskerna med nedskärningar inom utbildningssektorn, särskilt i relation till stöd till elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), såsom ADHD, autism och dyslexi. Minskade resurser kan allvarligt försämra lärmiljön och begränsa lärarnas förmåga att erbjuda nödvändigt stöd, vilket är essentiellt för dessa elevers utbildning och utveckling. En ökad fokusering på specialpedagogik och skapandet av lärmiljöer anpassade efter dessa elevers specifika behov är därför nödvändig. Detta kräver inte bara finansiella investeringar, utan även en satsning på lärarnas fortbildning – inte besparingskrav. Genom att prioritera dessa aspekter kan vi försäkra oss om att alla elever mottar den utbildning och det stöd de förtjänar och behöver, vilket är grundläggande för en rättvis och inkluderande skolmiljö.
